Herr Noschis tavla

terass

Häromdagen hittade jag en intressant grej i en antikhandel: en inramad målning föreställande en stor byggnad uppe på en bergknalle. Det låter kanske inte så spännande, men det var något med byggnaden som fick mig att stanna upp. Den såg helt enkelt väldigt bekant ut. Till slut insåg jag vad tavlan föreställde: det var Alphyddan, en av Helsingfors mest berömda restauranger genom tiderna.

Jag hade förstås aldrig sett Alphyddan IRL (den brann ner för sista gången år 1951) men jag hade sett byggnaden på gamla postkort. Alphyddan uppfördes år 1870 på en bergknalle norr om Tölöviken, som på den tiden ännu låg en god bit utanför staden. På grund av byggnadens läge och utseende, började restaurangen snart kallas Alphyddan (eller Alppaviljongen). Vid sekelskiftet var stället särskilt populärt bland studenterna i Helsingfors, som brukade samlas där för att höja skålar och prata om såna saker som unga studenter pratar om. Hur det kunde gå till då beskriver Ernst V. Knape i sin roman Erik Falander (1925). Eftersom restaurangen var populär bland den unga intelligentsian har den lämnat sina spår i den finlandssvenska sekelskifteslitteraturen, på samma sätt som Gambrini och Opris lämnat sina spår i modernisternas dikter.

Efter att ha dunkat mig själv i ryggen (det krävs trots allt ett visst mått av knappologisk expertis för att känna igen en byggnad man endast sett på hundra år gamla postkort) gick jag hem för att studera tavlan närmare. Det var en akvarell av en okänd konstnär. Och ingen oäven akvarell heller – förmodligen målad av någon som gått i ritskola, eller i alla fall av en skicklig amatör. Att målningen faktiskt föreställde Alphyddan kunde inte betvivlas. Jämför bara akvarellen (klicka för större bilder)…

alphyddan1

…med detta foto av Alphyddan (taget före den första branden 1875):

Alphyddan före branden 1875

Bild: Museiverket/Eugen Hoffers

Att byggnaden på akvarellen inte är helt identisk med byggnaden på fotot är inte så konstigt: Alphyddan utvidgades (och brann ner och byggdes upp på nytt) flera gånger under sin historia. Det finns emellertid vissa slående likheter. Terassens räcke har samma mönster på fotot och akvarellen. Den stora skorstenen (höger om spiran) sitter på samma ställe på båda bilderna. På båda bilderna finns nån slags rund dekoration ovanför fönstret. Men mest avslöjande är själva bergknallens form: titta hur gräset växer på berget. Det är nästan förbluffande hur lika de två bilderna är.

På baksidan av tavlan fanns ett kryptiskt meddelande: ”Till herr W. Noschis af ”Bastuklubben”.

herr W. Noschis

När jag såg namnet Noschis började bitarna falla på plats. Noschis är en krögarsläkt som under 1800- och 1900-talet var inblandad i flera restaurangprojekt i Helsingfors. Den mest kända släktmedlemmen är Wilhelm Noschis (1866-1937) som bland annat var chef för Societetshuset i Helsingfors under åren 1899-1913. Händelsevis har släkten också en koppling till Alphyddan – i boken Från värdshus till Grand Hotel. Hotell och restauranger i Helsingfors före självständighetstiden (2007) skriver kulturhistorikern Sven Hirn att Alphyddan ”hörde till släkten Noschis domäner”. Härmed avses i alla fall Wasili Noschis, som övertog värdskapet på Alphyddan år 1897, och Nikolaj Noschis, som efterträdde Wasili år 1903. Hirn menar dessutom att även Wilhelm Noschis insikter i värdshushållning hade grundlagts på Alphyddan.

Mot denna bakgrund är det väl troligt att tavlan tillhört antingen Wasili eller Wilhelm Noschis. Däremot är det svårt att säga hur gammal akvarellen är. Enligt en stämpel på baksidan är den inramad av AB Sven Strindberg OY, ett bolag som grundades år 1895 – men akvarellen kan förstås vara äldre än ramarna. (Spår på baksidan tyder på att akvarellen varit inlimmad i något slags album före den inramats.) ”Bastuklubbens” hälsning är gissningsvis skriven före stavningsreformen 1906 (‘av’ stavas ‘af’) men detta är, igen, knappast ett pålitligt sätt att datera målningen. Det bästa sättet att datera akvarellen vore säkert att undersöka hur Alphyddan sett ut under olika tidpunkter i historien. Av uppgifterna och fotografierna i Hirns bok att döma kan akvarellen inte vara målad efter 1897 – då brann restaurangen nämligen ner totalt och byggdes om i en ny, schweizisk stil som inte påminner om akvarellen.

En intressant bit lokalhistoria i vilket fall som helst! Synd att Sven Hirn nyligen gått bort, annars kunde man ha donerat tavlan åt honom. Kanske Helsingfors stadsmuseum vore intresserad av den? Det kan inte finnas alltför många avbildningar av Alphyddan bevarade.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s