Finlandssvenska författare i bild

Ett postkortmotiv som var populärt vid sekelskiftet 1900 var berömda personer: främst kulturpersonligheter som författare, konstnärer och skådespelare, men också mindre självklara figurer som politiker och terrorister. Jag har under årens lopp samlat på mig en del kort föreställande finländska kulturpersonligheter och eftersom dessa kort av allt att döma är relativt sällsynta (och upphovsrätten gått ut) tänkte jag publicera några av dem här. Som en public service, typ.

Jag börjar med kort föreställande finlandssvenska författare. Nästan alla kort är odaterade, men de flesta torde vara från ca 1890-1920. Without further ado:

K.A. Tavaststjerna 4

K.A. Tavaststjerna 3

K.A. Tavaststjerna 2

K.A. Tavaststjerna 1K. A. Tavaststjerna (1860-1898) – den finlandssvenska litteraturens första naturalist – förekommer på många kort. På sätt och vis är det inte så konstigt: höjdpunkten på Tavaststjernas karriär sammanfaller med den tidsperiod då postkorten slog igenom i Finland, d.v.s. 1890-talet. Under denna tid var Tavaststjerna dessutom ganska ensam på den finlandssvenska litteraturens himmel, så tonårsflickorna som ville skicka sina väninnor kort av hunkiga författare hade inte så mycket att välja på.

Som bonus bjuder jag på en av Tavaststjernas ungdomsdikter:

Färglös är taflan
Låter ändå
Stumma betraktaren
Sommarn förstå.
Skogen får grönska,
Solen får gull,
Grässtråna hviska på
Åbräddens mull.

Känsla åt taflan
Ger harmoni,
Hjärtat ser mer än en
Fotografi.
Färglös är versen
Gjut lif däri:
Den är ju endast en
Fotografi!

Mikael Lybeck 1

Mikael Lybeck 2

Mikael Lybeck (1864-1925) har jag hittat två kort av. Lybecks författarskap har – för att citera Biografiskt lexikon för Finland – ”betraktats som en förbindelselänk mellan arvet från åttiotalismen och det litterära 1900-talet”. På Svenska litteratursällskapets sidor kan man bekanta sig med några sidor ur Lybecks autograf- och minnesbok, med autografer från bl.a. Ibsen och Strindberg.

Adolf Paul

Den kosmopolitiska Adolf Paul (1863-1943) var sin tids Berlinhipster. Han föddes i Sverige och växte upp i Finland, men bodde största delen av sitt liv i Tyskland. Efter 1900 skrev han endast på tyska, varför hans status som finländsk författare kan debatteras. Idag är Paul närmast ihågkommen för två saker: den originella novellsamlingen The Ripper – med noveller om Jack the Ripper och incest – och sina berömda kompisar (bl.a. Strindberg och Sibelius). Som berömda personers kompisar plägar göra skrev han ett par böcker enligt modellen ”Mina minnen av [berömd person]” och det är nog till stor del tack vare dessa böcker som han fortfarande är ett namn i kulturhistorien.

Hjalmar Procopé

Till skillnad från de flesta andra diktare (då som nu) debuterade Hjalmar Procopé (1868-1927) först i mogen ålder. Han brukar beskrivas som en tankediktare, vilket gör honom till en udda fågel i den av självupptagna, känslosamma diktare så överflödande finlandssvenska litteraturen. Procopé var också en – i alla fall i någon bemärkelse – socialt medveten diktare. Som prov på denna sida i hans författarskap erbjuder jag följande verser ur ”Trasparaden”:

Jag kallar den fattige broder,
dock lider jag ej hans lukt.
Jag köper hans döttrar på gatan,
som jag köper cigarrer och frukt.
Och har jag en slant, då en tiggare ber,
så säger jag aldrig nej,
ty tiggare tycker jag synd om,
men älska dem gör jag ej.

Arvid Mörne 1

Arvid Mörne 2

Arvid Mörne (1876-1946) var en allvarlig man. Sade antikvariatsägaren som sålde dessa postkort åt mig. Förmodligen hade han rätt – idealister är sällan stora humorister.

Bertel Gripenberg

Att det finns ett kort av Bertel Gripenberg (1878-1947) är inte så förvånande; han var ju alla unga flickors drömpoet nummer ett under 1900-talets första decennium. Intressant faktum: det var länge förbjudet att skriva annat än adress på kortens baksida och därför skrev avsändarna sina hälsningar på framsidan (bildsidan) i stället. Detta kort är lite extra roligt eftersom brevskrivaren faktiskt kommenterar utrymmesbristen (och Gripenbergs ben). Vänd huvudet på sned och läs om du är nyfiken.

Runar Schildt

Runar Schildt (1888-1925) var mån om sin habitus. Hans Ruin, som under en tid var Schildts kollega på Universitetsbiblioteket i Helsingfors, har berättat: ”Han föreföll mig inte så litet anstucken av vad man brukar kalla snobbism, i klädsel och manér, i konversation och tänkesätt. Benan i hans välvårdade hår satt oklanderligt, och utomhus sågs alltid en promenadkäpp av ebenholts med silverkrycka hänga på hans soignerat krökta arm.” Att Schildt också var en av den finlandssvenska litteraturens finaste psykologer och skickligaste stilister är sedan en annan sak. Skam den som dömer en bok efter pärmen. Vilket Ruin också konstaterar.

Annonser

2 tankar om “Finlandssvenska författare i bild

  1. Vet du något mer om fotograferna bakom porträtten? Av stämpeln att döma på några av fotografierna läser jag ? Strindberg. Trots att dåtidens porträttkonst skiljer sig en del från nutid (jfr Hans Gedda) tycker jag ändå det hos var och en finns ett personligt och karaktäristisk uttryck som fotografen lyckats fånga.

    • Visst, jag borde förstås ha kommenterat fotograferna med några ord (men avstod eftersom jag helt enkelt inte vet så mycket om dem). Salon Strindberg var en konstsalong i Helsingfors som grundades av Sven Strindberg (kusin till August) år 1914. Under det tidiga 1900-talet var salongen en av Helsingfors mer ryktbara konstgallerier, vid sidan av Stenmans konstsalong (gr. 1914), Konstsalongen (gr. 1915) och Galerie Hörhammer (gr. 1918). Tydligen hade Sven Strindberg också en fotostudio – jag tycker mig ha sett gamla visitkorts- och kabinettfoton tagna på Salon Strindberg.

      De flesta korten ovan är dock publicerade av Paul Heckscher. Om Heckscher vet jag ingenting annat än att han – uppenbarligen – var en storspelare på postkortsmarknaden. Väldigt många kort från ca 1900 har hans namn på baksidan. Han verkar ha specialiserat sig på kort föreställande nordiska kulturpersonligheter, och konstreproduktioner. Huruvida Heckscher var den ursprungliga fotografen (eller om han bara lät reproducera andras fotografier) vet jag inte.

      Slutligen så saknar en del av korten helt och hållet uppgifter om fotograf/förlag. Detta gäller t.ex. de två korten av Mörne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s