Goethes tvättnotor

I en av sina böcker – jag minns inte vilken – gör Werner Söderhjelm (1859-1931) sig lustig över de nitiska litteraturhistoriker som går in för att analysera minsta lilla detalj i en författares liv. När man börjar ”analysera Goethes tvättnotor” så har man gått för långt – ungefär så skriver Söderhjelm. Och visst har han en poäng: alla papperslappar som en författare lämnar efter sig är inte intressanta ur ett litteraturhistoriskt perspektiv. Som privatperson har jag dock alltid varit förtjust i dylika papperslappar, eller ”tvättnotor”. Bäst är föremål som kan dateras och kopplas till någon bestämd person eller händelse. När man håller ett sådant föremål i sin hand – ett visitkort, en räkning, en meny med deltagarnas namn skrivna på baksidan – och vet att en annan person en gång för länge sedan hållit samma föremål i sin hand, då kommer historien väldigt nära.

Idag tänkte jag presentera tre bitar litteraturhistorisk kuriosa som jag råkade hitta på Runebergs antikvariat i Helsingfors. Tre tvättnotor, om man så vill. Den första är ett visitkort med tillhörande kuvert. På kuvertet finns följande text:

kuvert

”Ja! vad månde mötet betyde?” Det låter ju en smula kryptiskt. Det korta meddelandet på visitkortet är mera avslöjande:

Giv ett ord blott vad betydde det hastiga mötet i kontoret! Säg mig och låt mig veta om det var ni?! Örnulf Tigerstedt är det ni, eller [oläsligt] – Jag vill ju ej annat än veta huru det är?

”Madame Sensitiva” eller [censurerat]
Unionsg 20 29524
9-10 fm

Örnulf Tigerstedt var en finlandssvensk författare som debuterade 1918. Han har figurerat i den här bloggen tidigare. Madame Sensitiva (som alltså nog skriver ut sitt riktiga namn, men som jag av anständighetsskäl låter uppträda under pseudonym) är helt obekant för mig. Uppenbarligen har de två haft någon slags rendezvous på ett kontor – en rendezvous som slutade i osäkerhet för Madame Sensitivas del. Kanske var hon en kontorist, som huvudpersonen i Kjell Westös senaste bok? Meddelandet är inte daterat men Tigerstedt blev medlem i Författarföreningen år 1925 så det måste rimligtvis vara skrivet efter det, kanske på 1930-talet.

Den andra ”tvättnotan” är ett odaterat brev till Tigerstedt från hans hustru Anita Catani. Brevet innehåller inte någon särskilt spännande information: Anita Catani beskriver endast hur hon och Saga Hemmer (författaren Jarl Hemmers hustru) sitter på Fazers café i Helsingfors och ägnar sig åt ”dåligheter”. Av brevet framgår att Örnulf Tigerstedt och Jarl Hemmer befinner sig på resa någonstans i Lappland vilket betyder att det måste vara skrivet våren 1935, då de två författarna spenderade två månader tillsammans i Petsamo. I den nyutkomna boken Ljuset har djup. Jarl Hemmer och idyllen (2013) skriver litteraturvetaren Thomas Ek om denna resa till Petsamo. Enligt honom var Tigerstedt och Hemmer ett ganska udda par – den förra en ”bombastisk fascist”, den senare en ”stridbar humanist”. Gräl var med andra ord inte ovanliga. Som Hemmer själv beskriver resan i ett brev:

Jag drog mig här nyligen i skrivande syfte undan till en yngre, villaägande författare och adelsman, som isolerat sig i havsbandet. Han visade sig vara en frenetisk lappoman och nazze, sysselsatt med ett otal agitatoriska artiklar. Varje morgon tassade jag ned från min kammare i övre våningen och snöt mig ljudligt i hans över huvudgärden upphängda hakkorsfana, varvid han vaknade och dagens fäktning började.

Den tredje ”tvättnotan” är ett annat brev från Anita Catani till Tigerstedt. Detta är också odaterat men av brevet framgår att Tigerstedt och Hemmer fortfarande befinner sig i Petsamo. Brevet är aningen mer intressant än det föregående. Anita Catani nämner bland annat den nordiska författarkongressen 1935 (som hölls i Finland det året) och menar att vissa damer varit förbannade över att Tigerstedt och Hemmer ”smitit ifrån allt” just när de skulle behövas. Hon nämner också att författaren Bertel Gripenberg ringt, ”full av entusiasm för Hitler”. Att Gripenberg var kanske-inte-helt-och-hållet-men-ganska-mycket-ändå-nazist hör till de saker som alltid brukar upprepas i litteraturhistoriska verk, men det är ändå ganska intressant att läsa om det i ett brev till Tigerstedt (som alltså själv var nazze).

Är dessa brev litteraturhistoriskt värdefulla? Nej. Innehåller de ny eller intressant information? Egentligen inte. Ändå finner jag dem märkvärdigt fascinerande, dessa dokument från en försvunnen värld. När jag håller dem i min hand föreställer jag mig hur Anita Catani suttit på Fazers café i Helsingfors och skrivit dem, en varm vårdag (som denna?) för länge sedan. Hur de sedan sänts upp till Kolttaköngäs turisthotell i Petsamo, vid Norra Ishavet. Hur Örnulf Tigerstedt, sittande i sin kammare, sprättat upp kuverten och läst dem, kanske efter en uppfriskande ideologisk dust med Jarl Hemmer.

Jag tänker också på hur förgängligt allting är. Alla de personer som nämns i breven är döda nu. Tigerstedt flydde till Sverige år 1944 och dog där 1962. Jarl Hemmer begick självmord 1944, efter en lång kamp med sina inre demoner. Petsamo finns inte längre, i alla fall inte det finska Petsamo som lockade turister i tusentals på 1930-talet. Allt som återstår av denna ”sjunkna kontinent” är böcker och brev – dessa brev som nu, av någon ödets slump, hamnat på mitt skrivbord. (Och Fazers café som fortfarande säljer bakelser åt sötsugna finlandssvenskar i mitten av Helsingfors.)

Slutligen tänker jag på hur vi nu levande människor kommer att uppfattas i framtiden. Kommer någon ännu ofödd människa en dag att läsa våra brev och tänka: dessa märkliga figurer har varit människor såsom jag! Kanske skriva vår historia med utgångspunkt i våra tvättnotor? Tanken känns både skrämmande och tilltalande… men kanske ändå mera tilltalande. Den vädjar till den längtan efter någon slags begränsad odödlighet som jag tror att de allra flesta av oss går och bär på. För vem av oss vill väl, för att tala med Topelius,

Dö, utan att
där återstår
i grafvens natt
från lifvets vår
en stråle glad,
en strimma skär,
att vittna hvad
du velat här?

Så spara dina tvättnotor. Och lyssna inte på Alf Henrikson:

Människa, människa, tänk dig för,
släng dina tvättnotor, vad du gör,
bränn dina kladdpapper innan du dör,
betänk vad din eviga frid tillhör!
Frisera ditt syndiga satliv
medan du har ett privatliv!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s