Klockbojen ringer

Så går en bokmässa ifrån vårt liv och kommer aldrig åter (förrän nästa år). Jag syftar förstås på Helsingfors bokmässa, helgens stora happening här i huvudstaden. Jag försökte fördela min tid mellan antikvariaten och programpunkterna så jämnt som möjligt, men det gick som det brukar – antikvariaten stal det mesta av min uppmärksamhet. Och ändå hann jag bara kolla in en del av utbudet!

Mikael Lybeck kort

Dagens fynd var en snygg samlingsvolym av Mikael Lybecks dikter. Mikael Lybeck (1864–1925) var ju den diktare som, efter Topelius och Tavaststjernas plötsliga död år 1898, bar hela den finlandssvenska litteraturens framtid på sina axlar. Huruvida Lybeck infriade de stora förhoppningarna som ställdes på honom kan debatteras. Under sekelskiftet räknades han till de främsta inom den finlandssvenska litteraturen, men idag räknas han definitivt till dii minores. Om man över huvud taget kommer ihåg något av Lybeck, så är det hans dramer och en handfull av hans dikter – framför allt ”Klockbojen” och ”Trötta träd” som har ansetts vara uttryck för sekelskiftespessimismen i Finland. Och visst är de fina, särskilt den klaustrofobiska ”Klockbojen” som börjar så här:

Gungande dyning, men ingen vind.
Dimmans molniga tågor
slå sin fuktighet mot min kind,
kyla mitt hjärta och göra mig blind.
Inga lefvande vågor,
ingen lefvande vind!

Klockbojen ringer.

Det som gjorde Lybeck-boken till Dagens Fynd var att den innehöll en liten teckning, ritad av Lybeck själv! Det var i alla fall vad antikvariatets ägare påstod och jag har ingen anledning att tvivla på hans ord. Teckningen är signerad M.L. och då man dessutom tar i beaktande att den förställer ”Andra sjön” i Nykarleby (Lybecks hemstad) verkar det mycket möjligt att den ritats av Lybeck själv. Check it out.

Andra Sjön

Teckningen är odaterad, men eftersom den är ritad ”ur minnet” förmodar jag att den är gjord på Lybecks ålders höst, efter att han flyttat till södra Finland. På baksidan av pappret finns följande text i blyerts: ”Från Ackes sterbhus 1929”. Detta kan endast syfta på konstnären Eva Acke (hustru till konstnären J.A.G. Acke) som dog i mars 1929. Eva Acke var född Topelius (en av Zacharias Topelius döttrar i själva verket) och liksom Lybeck hemma från Nykarleby. Alltså: det verkar troligt att Lybeck tecknat bilden och sänt den åt Eva Acke, som ett minne av den gemensamma hemstaden. I Åbo Akademis arkiv finns ett tjugotal brev från Eva Acke till Lybeck, så att paret brevväxlade med varandra är säkert. Om den snygga samlingsvolymen med Lybecks dikter också tillhört Eva Acke är omöjligt att säga, men helt osannolikt är det ju inte.

Ah, finns det något roligare än litteraturhistoriskt detektivarbete? Mvh, Nörden

(Men nu skall jag sätta mig ner och läsa Alice Munros Brinnande livet, ett annat bokmässofynd. Ja, jag läser modern litteratur också.)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s