Baronen som tecknade hästar (och kvinnor)

Emil Cedercreutz

Bildhuggaren Emil Cedercreutz hör inte till de största namnen i Finlands konsthistoria, men inte heller de bortglömda. Hans karriär är i många avseenden typisk för sin tid: född 1879 som det fjärde barnet i en adlig familj, blev konstnär trots föräldrarnas motstånd, studerade först vid Finska Konstföreningens Ritskola och företog därefter den obligatoriska studieresan till Europas konstcentrum (Bryssel, Rom och Paris). I staden vid Seine studerade han bland annat för bildhuggargurun Auguste Rodin. Väl tillbaka i Finland slog Cedercreutz ner sina bopålar i sina förfäders hemtrakter i Satakunta. Den mycket omskrivna privatutställningen i Ateneum år 1912 cementerade hans rykte som en av Finlands främsta skulptörer.

Jag har faktiskt en personlig relation till Cedercreutz konst, även om jag inte insett det tidigare. Utanför Forsthuset i Helsingfors, där jag studerat litteraturvetenskap, finns en bronsskulptur som heter Moderskärlek och föreställer ett sto tillsammans med sitt föl. Den är gjord av Emil Cedercreutz. Hästar var ett av Cedercreutz favoritmotiv och idag är han – enligt Wikipedia – främst ihågkommen just för sina hästskulpturer. Marskalk Mannerheim lär ha konstaterat att vem som helst kunde göra en skulptur av honom, men bara Emil Cedercreutz kunde göra en skulptur av hans häst.

Moderskärlek avtäcktes 1930 och måste ha gjort ett intryck på helsingforsarna. Idag kallas den lilla parken där skulpturen står för Fölskvären. Själv har jag promenerat förbi den nästan dagligen under de senaste sju åren.

Baron Cedercreutz andra specialitet var silhuetter. Silhuettklippning hör kanske inte till de stora konstformerna, men Cedercreutz verkar ha älskat det med en nästan oroväckande passion. På Emil Cedercreutz-muséets hemsida finns ett citat i vilket den klippande baronen beskriver hur hans saxar mer eller mindre räddat både hans liv och hans förstånd (tyvärr enbart på finska):

Kuinka onneton olisinkaan täällä yksinäisyydessäni ilman saksiani, kuinka köyhä ilman niitä! Ne ovat lapsuudestani saakka olleet rakkaimmat seuralaiseni, tukeneet minua, kun olen ollut sortumaisillani, sirotelleet kultaa arkeeni ja sytyttäneet juhlahetkieni soihdun. Aurinko on paistanut, missä saksineni olen vaeltanut, sakseni ovat antaneet elämän ulkonaisille ilmiöille lujat ääriviivat, ja yli maailman melun, läpi elämän kaikkien vaarojen ovat ne auttaneet minua kantamaan yksinkertaisen ja lapsenmielisen sieluni kohti uusia saavutuksia ja uusia kukkivia keväitä. Minun sakseni!

Under det tidiga 1900-talet publicerade Cedercreutz ett flertal silhuettsamlingar. Han illustrerade också andra författares böcker med sin silhuettkonst, såsom V. A. Koskenniemis Kevätilta Quartier latinissä: Muistelmia Pariisista (1912). Och på denna omväg kommer vi äntligen till orsaken för detta blogginlägg, nämligen Dikter om kvinnor, en samling silhuetter som utkom 1901.

dikter om kvinnor 1

Förra veckan råkade jag hitta ett utomordentligt fint exemplar av Dikter om kvinnor på Hagelstams antikvariat, och kunde förstås inte låta bli att slå till. Det är inte ofta man hittar 112 år gamla böcker som ser ut som om de kommit från tryckpressarna bara några timmar tidigare. (Det enda som fattades var det röda snöret som bladen ursprungligen varit sammanbundna med. På bilden ovan kan man se hålen där snöret har suttit.) Men bokens innehåll var också imponerande. Av titeln att döma hade jag väntat mig en diktsamling, men boken innehåller faktiskt bara en enda (dålig) dikt. Resten är idel silhuetter. Av kvinnor. Några smakprov, varsågoda.

Dikter om kvinnor 2Dikter om kvinnor 3Dikter om kvinnor 4Dikter om kvinnor 5Dikter om kvinnor 6Dikter om kvinnor 7Dikter om kvinnor 8Dikter om kvinnor 9 Dikter om kvinnor 10 Dikter om kvinnor 11

Dikter om kvinnor 12(Jag är ganska säker på att den här bilden föreställer en hårdrockare från 80-talet. Eller möjligen Madonna anno Who’s That Girl.)

Dikter om kvinnor 13Dikter om kvinnor 14

Dikter om kvinnor säger förstås också något om kvinnosynen under sekelskiftet. Att framställa kvinnor som upphöjda, mystiska och åtråvärda väsen skulle förmodligen inte vara helt kosher idag. Nåja, att förhärliga och idealisera kvinnan är i alla fall bättre än motsatsen. Och Cedercreutz bok är långtifrån det värsta exemplet på denna typ av objektifiering. Själv gillar jag särskilt att Cedercreutz lyckats fånga så mycket av sina modellers personlighet i sina silhuetter – som i nr 14 och 27. De är liksom inte bara arketypiska kvinnofigurer utan individer, verkliga människor. Inte illa – för att vara klippta med sax.

Annonser

En tanke på “Baronen som tecknade hästar (och kvinnor)

  1. Förtjusande! Jag tycker särskilt titeln på boken är fin. Knappt ett ord, ändå poesi i bildformat som gör det än mer möjligt för läsaren/betraktaren att göra sin tolkning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s