Snygga böcker, del 2

God jul till er alla! Denna blogg fyllde nyss ett år och för att fira detta presenterar jag härmed del två i min serie ”Snygga böcker” – serien där vi skamlöst objektifierar boksnyggingar och ger blanka fan i den inre skönheten! Förra gången var temat ryska böcker i finlandssvensk översättning. Denna gång blir det modernistisk litteratur från Finland.

ny generationDet är omöjligt att tala om finlandssvensk modernism utan att tala om Hagar Olsson. Om Edith Södergran var den finlandssvenska modernismens Jesus så var Olsson dess Johannes Döparen, profeten som gick före och banade väg (liknelsen haltar dock lite eftersom de båda debuterade samma år). Eller för att uttrycka saken annorlunda: om Södergran var modernismens geni, så var Olsson dess teoretiker. Bort med all världsfrånvänd, skönhetsdyrkande herdelyrik och in med ställningstagande, vitala dikter – det var grundtanken i Hagar Olssons litterära program.

Boken ovan är Hagar Olssons första essäsamling, Ny generation från 1925. Samlingen är till lika delar litteraturkritik och programförklaring, en knytnäve riktad mot det litterära etablissemangets solar plexus – men också mot den finländska allmänheten som endast läste detektiv- och missromaner. Till de moderna författare som Olsson skriver om hör bland annat James Joyce, Walt Whitman och Apollinaire. Den genuint modernistiska pärmbilden är ritad av skulptören Wäinö Aaltonen (som Olsson hade en kort affär med vintern 1926). Aaltonen ritade också pärmbilden till Olssons följande bok, romanen Mr Jeremias söker en illusion, som utkom 1926…

jeremias 1…och pärmbilden till den finskspråkiga översättningen (som utkom 1927):

jeremias 2På mitt exemplar av den finskspråkiga utgåvan finns ett halvomslag som förlaget använt för att marknadsföra boken – enligt halvomslaget är boken ”Den första inhemska modernistiska romanen”. (Omslaget skryter också med att boken är illustrerad av Wäinö Aaltonen. Tydligen var W.A. mäkta populär år 1927.) På bakpärmen citeras en berömmande recension av självaste Olavi Paavolainen:

paavolainen citatOlavi Paavolainen och Hagar Olssons hade en intressant relation. De hörde båda till den modernistiska rörelsens profeter, han på den finskspråkiga sidan och hon på den svenskspråkiga. Paavolainen var den yngre av de tu och under 20- och 30-talen samarbetade han ofta med Olsson. Hans kanske mest berömda bok – Nykyaikaa etsimässä (1929) – inleds med ett fyra sidor långt öppet brev till ”dear Hagar”. Och inte bara det; Paavolainen designade också omslaget till Hagar Olssons generationsroman På Kanaanexpressen (1929):

kanaanexpressenJa, vad kan man säga – Paavolainen kunde sin sak! Detta omslag är rena rama sinnebilden för ett modernistiskt omslag. Vi har järnvägar, geometriska former, kollageteknik, olika fonter… Men det som fascinerar mig mest är nog den unga kvinnan, vars blick så öppet och oförskräckt möter läsarens. Vem var hon? Enligt uppgifter i boken kommer fotografierna på pärmen från tre olika källor: Albert Renger-Patzsche (en berömd tysk fotograf), Max Burchartz (en annan tysk fotograf) och ”Folkwangschule Fotofachklasse” (Folkwangschule är en tysk konsthögskola som grundades 1902). I teorin vore det kanske möjligt att utreda den unga kvinnans identitet — men det låter som ett ganska tidskrävande projekt. Undrar om hon någonsin fick veta att hon hamnat på omslaget till en finlandssvensk roman…?

Dagens sista boksnygging är Mika Waltaris och Olavi Lauris diktsamling Valtatiet (Olavi Lauri är pseudonym för vår gamle vän Olavi Paavolainen). På svenska skulle titeln lyda  ”Huvudvägarna”, men den översättningen gör inte rättvisa åt den finska titelns poetiska klang.

valtatiet1Valtatiet utkom 1928 och det tjusiga omslaget är ritat av Sylvi Kunnas. Tyvärr är innehållet inte lika övertygande som omslaget. Att Waltari och Paavolainen är hänförda av den moderna livsrytmen kan inte förnekas, men dessvärre är hänförelse inte samma sak som poetisk begåvning. Dikterna är fullproppade med modärn rekvisita: automobiler som vrålar fram genom natten, oceanångare som tuffar iväg till Sydamerika och diverse teknologiska underverk. Åsynen av en ”valoreklaami” får diktarna att sucka av beundran (och då skall vi inte tala om hur de reagerar när de ser en hiss). Det hela gör ett ganska naivt intryck, särskilt i jämförelse med Henry Parlands ironiska och genomskådande dikter. Men så var lyriken kanske inte heller Waltaris eller Paavolainens starkaste område. Paavolainen blev sedermera känd som essäist och Waltari som författare av omåttligt populära (och genuint bra) historiska romaner.

Jag har nämnt geometriska former, kollageteknik och modärna motiv som exempel på vad som kännetecknar modernistiska omslag. Men som många läsare säkert har lagt märke till finns det också människogestalter på alla de bokomslag jag har pratat om. Detta är ingen slump. Den litterära modernismen bottnade ju ytterst i en ny livsfilosofi, ett nytt sätt för Människan att förhålla sig till sin omvärld. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att bokomslagen från 20-talet ofta ställer människan i centrum och uppvisar människogestalter som är stiliserade, suddiga i konturerna eller splittrade i sina beståndsdelar. En ny tid krävde en ny konst – och en ny syn på människan.

Det var allt för den här gången. Om någon läsare känner till fler fina modernistiska omslag så tar jag gärna emot tips!

Annonser

4 thoughts on “Snygga böcker, del 2

  1. Tack för intressant blogg och tankeväckande inlägg! Vad gäller modernistiska omslag kommer jag osökt att tänka på Elmer Diktonius. Hans ”Opus 12” (1933) illustrerades också av Wäinö Aaltonen – se: http://www.hagelstam-antikvariaatti.fi/se/shop/details/code/2587 . Redan debuten ”Min dikt” slog ju an med sitt expressionistiska omslag – se: http://www.hagelstam-antikvariaatti.fi/se/shop/details/code/3752 . Och omslaget till ”Stenkol” (1927) andas för all del även det modernism – se: http://www.hagelstam-antikvariaatti.fi/se/shop/details/code/2498 .

    Intressant nog är det betydligt svårare att hitta exempel på den sortens omslag på böcker utgivna i Sverige. Å andra sidan slog väl den modernistiska litteraturen igenom där först på 60-talet, med konceptuella och konkretistiska poeter/konstnärer som Åke Hodell, Öyvind Fahlström et co. Gunnar Ekelöf och Spektrum-gänget var i och för sig i farten redan på 30-talet, men vad gäller omslag var de mer konventionella, på sin höjd lite funkis-enkla. Enda exemplet som liknar de finländska jag på rak arm kommer på var Otto G Carlsunds illustration till Ekelöfs ”sent på jorden”, men inte ens den fick plats på omslaget – se: http://www.bukowskismarket.com/items/326694/images/2 .

    Samt ett mellanting: finlandssvenska Margit Niininens självbiografiska fängelseskildring ”Bakom gallret” (1930), som enbart gavs ut på Bonniers i Stockholm, hade ett rätt ”kubistiskt” omslag, om jag minns rätt (har sett det nån gång, men hittar inte på nätet).

    Det vore knappast långsökt att tänka sig att här finns ett samband: i Finland lät man sig inspireras av det ryska avantgardet, både vad gäller omslag (fr a konstruktivismen) och innehåll, medan man i Sverige i båda avseendena vid samma tid riktade blicken mot västra kontinenten: England, Frankrike, Tyskland?

    • Hej! Tack för tipsen och kul att du gillar bloggen!

      Jag hade alldeles glömt Diktonius böcker – det verkar som om Väinö Aaltonen skulle stå för en ganska stor del av de modernistiska omslagen i Finland. Fast när allt kommer omkring är de flesta finländska bokomslagen från 1920- och 1920-talet nog mycket traditionella. Det är väl egentligen bara några böcker av Olsson, Diktonius och Tulenkantajat-kretsen som kan sägas ha verkligt modernistiska omslag. Modernisterna, hur betydelsefulla deras insatser än ter sig idag, utgjorde ju aldrig mera en liten minoritet inom litteratur och konst – det var den borgerliga smaken som var normen.

      Jag vet tyvärr inte så mycket om det ryska avantgardets betydelse för konsten i Finland, men det verkar ju sannolikt att vårt östra grannland haft ett visst inflytande. På litteratursidan lät man sig i alla fall inspireras av ryska författare. Edith Södergran och Hagar Olsson var båda intresserade av det ryska avantgardet och jag förmodar att Diktonius – med sina mer utpräglade vänstersympatier – också var det. Henry Parland var ju rentav född i Ryssland. Efter revolutionen flydde många ryska konstnärer och författare dessutom till Finland. Jag vet om en rysk emigrant som designade bokomslag för Holger Schildts förlag under åren 1918-1921… fast hennes stil var i och för sig föga modernistisk.

      Den ryska emigrationen till Finland efter år 1917 och dess spår i den finlandssvenska litteraturen är förresten ett fenomen som som vore värt ett eget blogginlägg. Eller en hel serie blogginlägg. Eller en akademisk avhandling…

      • Jag har för mig att det var Diktonius själv som gjorde omslaget till den vackra aforismsamlingen Min dikt. Hans handstil var för övrigt mycket vacker men näst intill oläslig. Och jag har också för mig att det var rätt lite rysk avantgardistisk litteratur som fann sina vägar till Finland på 1920-talet, eftersom det rådde censur. Man ansåg att avantgardism var liktydigt med bolsjevism, vilket det ju ofta var. Problemet med intresset för rysk avantgardism på 1920-talet handlar också om att det fanns jättelite översatt. Varken Hagar Olsson eller Diktonius kunde ryska. Och till slut. Tack för en imponerade bra blogg!!

  2. @ Agneta: Tack för komplimangen och rättelserna! Jag hade av någon anledning fått för mig att Olsson skulle ha skrivit om den ryska avantgardismen i sin essäsamling ”Arbetare i natten” men efter att ha dubbelkollat saken kan jag bara konstatera att jag måste ha inbillat mig alltihopa. (De enda ryska författarna som Olssons skriver om i boken är Tolstoj och Aleksandr Blok.)

    Vet du händelsevis något mer om Södergrans relation till den ryska avantgardistiska litteraturen? Jag tycker mig i alla fall ha sett en rysk modernistisk dikt i översättning av Södergran i nåt nummer av Ultra… men det kan förstås vara att jag har inbillat mig det också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s