Berlinsk dagbok III

Min promenad till Berliner Ensemble, Brechts gamla teater, tar längre än beräknat, först på grund av vägarbete och sedan på grund av köpcenter. Musik och böcker är, visar det sig, betydligt billigare i Berlin än i Helsingfors. Ett av varuhusen jag besöker – Dussmann, das Kulturkaufhaus på Friedrichstrasse – har till och med en ”avdelning för bibliofiler” med väldigt snygga och väldigt billiga praktupplagor av nästan alla tyska klassiker. Jag lyckas slita mig från bokavdelningen utan att köpa något, men på filmavdelningen går det värre. Jag lämnar till slut lokalen med Fritz Langs Metropolis (som jag faktiskt aldrig sett) och Georg Wilhelm Pabsts inspelning av Brechts Tolvskillingsoperan.

Besöket på Berlin Ensemble blir en flopp – teatern har nämligen sommarstängt. Jag får nöja mig med att kika in genom fönstren och glo på statyn av Brecht utanför.

*

På Chausseenstrasse fotograferar jag några ödetomter. ”Es wahr hier sehr fotogenisher” ropar en man ur en lastbil och skrattar. Jag skrattar tillbaka och känner mig lite förlägen. Men det fula Berlin – ödetomternas och ruinernas Berlin – är ju också en del av staden. Jag minns vad Peter Englund skrivit: att Hitler var fascinerad av ruiner och ville att byggnaderna i hans huvudstad skulle byggas så, att de en gång (i en avlägsen framtid) skulle se vackra ut som ruiner. Jag kastar en sista blick på ödetomterna vid Chausseenstrasse. Nej, det var nog inte detta som Hitler tänkte sig.

*

Efter 10 minuter i Berlins DDR-museum förstår jag vad en av mina vänner menade då hon beskrev muséet som ”nästan lite för positivt”. Det är lite nöjespark över det hela. Utställningen handlar om vardagen i DDR och bland utställningsföremålen finns DDR-mat, DDR-möbler, DDR-kläder, DDR-serietidningar, och så vidare. Man har till och med lyft in en Trabant, som besökare får sätta sig i och ”provköra”. Muséet (som påstår sig vara Tysklands mest interaktiva museum) är proppfullt av glada turister som skrattar åt det absurda i DDR-tillvaron. Majoriteten av besökarna verkar vara britter men jag hör också andra språk, inklusive finska och svenska.

I Östtyskland tog man barnens ideologiska uppfostran på allvar. Jag läser om ”pottbänken” (Töpfchenbank), en sadistisk uppfinning som användes på de östtyska daghemmen. Idén var denna: alla barn på daghemmet skulle gå på potta samtidigt. Barnen satte bredvid varandra på en bänk (med pottor under sig) och ingen fick resa sig förrän alla var färdiga. Allt för att uppfostra barnen till kollektivt tänkande. Jag tänker med en rysning att jag aldrig, aldrig skulle kunna acceptera något sådant och känner mig en smula stolt över min egen övertygelse – tills jag läser en annan bildtext:

Sentiment is not resistance.

Att ha en åsikt är inte att bjuda på motstånd. Det var sant också i DDR. Befolkningen gillade naturligtvis inte att leva utan fria val och yttrandefrihet, men det var ändå få som valde att motarbeta regimen. Om valet står mellan trygghet och bekvämlighet å ena sidan och rättvisa å den andra, kommer nio av tio människor alltid att välja trygghet och bekvämlighet.

*

East Side Gallery. Här tar min resa slut. Jag har vandrat omkring i Berlin i tre dagar och egentligen är det mest av pliktmedvetenhet som jag släpat mig hit. Man kan ju inte resa till Berlin och inte besöka Muren. Med trötta fötter börjar jag börjar traska nerför den ca 600 meter långa mursträckan.

Efteråt är jag både besviken och road. Målningarna, som kanske en gång varit fina, har nu blivit så nerklottrade att det i vissa fall är svårt att se vad de föreställer. Kukar, fittor och mustascher – de eviga favoriterna – pryder nästan alla konstverk. Stället kryllar av turister med kameror, vilket gör det svårt att navigera. Störst är trängseln kring den berömda bilden av Brezjnev och Honecker. Då jag går förbi målningen är trottoaren full av japanska turister som i tur och ordning poserar framför konstverket och gör lustiga miner. I mitt stilla sinne undrar jag hur många som ens vet vem personerna på bilden är.

Besviken, och besviken över min besvikelse – vad väntade jag mig egentligen? – sätter jag mig ner på gräsplanen bakom muren. Efter en stund går min besvikelse över. Egentligen är det ju fint att muren fråntagits all sin värdighet och förvandlats till världens största klotterplank. Och de överdimensionerade kukarna – var det inte Umberto Eco som skrev något om hur skrattet är tyrannernas värsta fiende, eftersom skrattet dödar fruktan? Jag tystar den protesterande historikern i mig. Nuet är också historia. Om tyrannernas monument över huvud taget skall bevaras åt eftervärlden så är det just i den här formen: sönderslagna och nerklottrade. Jag reser mig och börjar vandra mot närmaste spårvagnshållplats. Nu en god natts sömn och i morgon: resan hem.

*

Epilog:

När jag stiger ut ur terminalen på Helsingfors-Vanda flygplats slår en pust av kall, frisk luft emot mig. Det har blivit höst! Tänker jag. Och går mot bussen som skall föra mig hem.

Annonser

2 tankar om “Berlinsk dagbok III

  1. Kan instämma i uppfattningen om DDR-muséet. Man gick omkring och smålog lite snett åt allt, samtidigt som det kändes obehagligt vid insikten om att detta var vardag, livet för så många människor. Jag är ytterst tveksam till att ett dylikt museum någonsin skulle kunna upprättas i Ryssland, Kambodja eller Kina. Här en artikel om ostalgi i SvD: http://www.svd.se/kultur/ddr-fangslar-fortfarande_7407114.svd

    Fina Berlinskildringar för övrigt.

    • Tack för länken. Måste ta och kolla in den där filmen – enligt IMDb har ”Barbara” Finlandspremiär 17 augusti.

      Jag kan på sätt och vis förstå ”ostalgi”. När allt kommer omkring var livet i DDR bra mycket lättare än livet i de andra staterna bakom järnridån. Det fanns jobb och det fanns mat och den som inte framförde avvikande åsikter kunde leva ett relativt tryggt liv. Om man inte begärde mera, så var det väl en helt acceptabel tillvaro. Och så tenderar människor ju alltid att vara lite nostalgiska när de tänker tillbaka på sin barndom/ungdom, helt oberoende av var och under vilka omständigheter de växt upp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s