Berlinsk dagbok II

På Kurfürstenstrasses metrostation står ett fyllo och skriker åt ett ungt par. Han vill veta vad en bayrare – tydligen är den unge mannen från Bayern – gör i Berlin. Paret bemöter fyllot så som människor i alla tider har bemött skrikande fyllon: genom att ignorera honom och stirra rakt framåt. Metron kommer och vi stiger ombord. Jag känner en absurd tacksamhet över att människorna i Berlin är lika oförmögna att handskas med fyllon som människorna i Helsingfors.

*

Dagens bisarra syn: På torget framför Brandenburger Tor står en platinablond flicka utklädd till rysk soldat och viftar med Sovjets flagga. Med sig har hon en man utklädd till björn. Mittemot paret, femton meter längre bort, poserar Musse Pigg och Mimmi Pigg, klädda i bayerska nationaldräkter. Turisterna är begeistrade och kamerorna blixtrar, men flickan med björnen verkar vara populärare än Musse och Mimmi. Jag motstår frestelsen att se politiska allegorier i allt, och går vidare.

*

Alldeles invid Brandenburger Tor finns ett litet rum som heter “Raum der Stille” – eller egentligen “Raum der Stille im Branderburger Tor in Berlin” för det finns andra liknande rum på andra håll i världen. Enligt skylten utanför är det en plats för meditation och eftertanke, dit människor av all nationaliteter och religioner är välkomna. Då jag stiger in tar en gammal man emot mig och frågar varifrån jag kommer. Finland, svarar jag, och gubben börjar omedelbart leta efter en finskspråkig broschyr åt mig. Han hittar ingen, och då jag säger att jag också kan svenska ger han mig – en dansk.

Det tysta rummet är litet, tyst och fullt av turister. Vissa blundar, andra stirrar ner i golvet. Jag koncentrerar mig på broschyren. “Stilheden betyder en vidunderlig magt til afklaring, til renelse, til fordybelse i det væsentlige” står det på baksidan. Jag blundar och försöker fördjupa mig i det väsentliga, men lyckas bara bli medveten om alla små ljud runt omkring mig. Senare, på hotellet, inser jag att detta ju också var en insikt: i tystnaden blir man medveten om saker som man annars inte är medveten om.

*

På Alexanderplatz går jag in i en butik för att köpa vatten. Jag står i kön till kassan när kvinnan framför mig plötsligt vänder sig om och ger mig en konstig blick. Jag inser omedelbart att jag – uppmuntrad av gatumusikanterna utanför – stått och nynnat på My Heart Will Go On. Nynnat i kvinnans öra. Situationen är pinsam. Jag skäms. Detta skulle aldrig ha hänt Jörn Donner. Jörn Donner skulle ha räddat situationen med en djärv replik (på flytande tyska, med knappt märkbar exotisk brytning) och bjudit kvinnan på kaffe och förfört henne och följande dag skulle kvinnan ha guidat runt honom i Berlin. Men jag bara stirrar ner i golvet och låtsas som ingenting. Jävla Donner.

*

Currywurst smakar som korv med ketchup och curry. Jag är besviken.

*

I Prenzlauer Berg promenerar jag längs Kastanienallee, en av Berlins hippa gator. Mig påminner den ganska mycket om gatorna i Rödbergen eller Kampen: små butiker, caféer, dyra designaffärer och en massa aggressivt trendiga människor. Skillnader finns det också. Gatorna i Berlin är sjabbigare än i Helsingfors: fasaderna är slitna och mellan gatstenarna frodas ogräs. Atmosfären är lugnare, mer avspänd. Turister finns här inte särskilt många – eller så är det den sortens turister som inte ser ut som turister. En påfallande sak är att berlinarna faktiskt tillbringar sin tid ute på gatorna. De sitter inte bara på caféer och parkbänkar, utan också i husens portar och trappor – bara sitter där och röker eller pratar.

Jag viker in på en Buchladen och köper två böcker: en samling dikter av Brechts och ett seriealbum av tysk serietecknare. Det får vara tillräckligt med shopping för idag.

*

På vägen tillbaka till hotellet tittar jag in på Berlins stadsbibliotek, vid Potsdamer Strasse. Jag stannar på måfå framför en dator och gör en sökning efter Henry Parland. Resultat: inte illa. Biblioteket har nästan allt som publicerats om Henry Parland – det senaste förvärvet är Agneta Rahikainens bok Jag är ju utlänning vart jag än kommer. Jag letar efter en annan bok som jag förmodar att biblioteket måste ha, och får ett kort, sakligt meddelande:

Kriegsverlust. Keine Benutzung möglich.

Ett nyktert slut på en rolig dag. Man kommer inte undan historien i Berlin.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s