Nakenlek och kroppskultur

Förra veckan, då jag besökte ett av antikvariaten i stan, passade jag på att utforska en avdelning som jag inte tidigare ägnat någon större uppmärksamhet: erotikhyllan. Bland böckerna på hyllan fanns ett tunt, brunt häfte med titeln Den Freien die Welt. Tryckåret var 1926 och innehållet bestod av fotografier av nakna tyskar. Efter lite fundering beslöt jag att tyska nudister från Weimarrepublikens tid rent tekniskt sett kan räknas till mina intressen – och dessutom hade jag en naggande känsla av att jag hade hört talas om boken tidigare, även om jag inte för mitt liv kunde minnas när och var (det kan jag fortfarande inte). Sagt och gjort: efter att ha försäkrat mig om att ingen annan kund var i närheten, smög jag mig diskret fram till disken och köpte boken.

Och nu tänkte jag berätta lite om min läsupplevelse för er. I ord och bild. Lyckliga ni.

Den Freien die Welt är alltså tryckt i Hamburg 1926 och utgiven av en typ vid namnet Walther Brauns. Som bokens högtidliga undertitel ”Bilder aus der Lebensgestaltung neuer Menschen” (bilder av moderna människors livsgestaltning) antyder är det inte fråga om pornografi, utan ett försök att i ord och bild (men mest bild) beskriva det som boken kallar ”kroppskultur” och som idag kallas nudism. Fast det där med pornografi är förstås relativt. Av mitt exemplar att döma kom boken ut i minst tolv upplagor vilket tyder på att den var mäkta populär på sin tid. Kanske tyskarna bara var väldigt intresserade av den nya människans kroppskultur? Eller kanske de bara gillade att titta på foton av nakna personer? We will never know.

Till bokens försvar måste sägas att de flesta fotografierna inte alls är särskilt erotiska. De föreställer människor som håller på med helt vanliga aktiviteter och liksom bara råkar vara nakna; människor som promenerar ute i naturen, sportar, läser, klär julgranen, spelar gitarr och så vidare. Könsfördelningen är ganska jämn: det finns ungefär lika många fotografier av kvinnor och män, i alla åldrar. (Bilderna på nakna barn skulle förmodligen inte vara helt kosher idag.) Det enda som saknas är foton av gamla människor – men eftersom bilderna skall föreställa morgondagens vackra och fria människor är det väl förståeligt. Personer som inte uppfyller de gängse skönhetsidealen (d.v.s. de gängse skönhetsidealen anno 1926) lyser också med sin frånvaro, förmodligen av samma orsak. Vill man framställa nudismen som en sund och hälsosam livsstil så passar det väl inte att illustrera med bilder på överviktiga människor. Synd.

En charmig sak med bilderna är att många av dem är helt okonstlade, som tagna ur någon amatörfotografs hemalbum. Synd bara att papperskvaliteten och trycket i boken inte är så bra (vilket torde framgå från mina skanningar).

Jag läste nyligen en bok om kulturen i Weimarrepubliken (närmare bestämt Peter Gays Weimarkulturen, 2003) och det är intressant att fråga sig i vilken mån publikationer som Den Freien die Welt kan sägas vara representativa för denna period i Tysklands historia (d.v.s 1919-1933). Nudism är naturligtvis ett mycket äldre fenomen, och bilder på nakna människor likaså, men det är ändå något med boken som får mig att associera till den fria och experimentella andan i Weimarrepublikens Tyskland. Inte minst bokens titel och det uttalade syftet: att beskriva den nya människans livsgestaltning. I förordet till Den Freien die Welt återkommer Brauns hela tiden till samma begrepp: ”den nya människan”, ”framtidens liv”, ”vårt tidevarv”. Just denna längtan att distansera sig från det gamla och tolka nuet var enligt Gay utmärkande för den tyska konsten under Weimarrepubliken. Undra sedan på om någon tolkade den nya människans frihet som friheten att gå omkring utan kläder.

Vi avslutar med en bild på några hurtiga friluftsmänniskor:

Den nya människan, mina damer och herrar.

Annonser

3 tankar om “Nakenlek och kroppskultur

  1. Spännande inlägg; lärde mig nyligen att den avdelning i antikvariatet som du besökte går under beteckningen ”helvetet” i bland annat Brittish library och Bibliothèque nationale i Paris…

    Och fniss för rubriken – jag har tydligen skapat ett ord.
    J.

    • Really, helvetet? Det låter lite… överdrivet. Här i Finland fanns det ju tidigare ”giftskåp” i biblioteken där man förvarade olämpliga böcker, men sådana existerar väl inte mera. Vilket är synd, det vore ju intressant att undersöka vilka böcker som placerades där och vem det var som beslutade om den saken. Kanske ett ämne för en doktorsavhandling?

      Och hoppas att du inte skapade ordet själv för då borde du inte ha fått poäng för det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s